Jag sitter och tänker och funderar över systerskap. Tänk vilken lycka att ha systrar som alltid finns där för mig i vått och torrt. Som skyddar mig oavsett vad det än är. De lyfter upp mig när jag faller, de stärker mig när jag är som svagast, de fyller mitt inre när det är tomt, det finns band mellan oss som ingen kan ta bort oavsett hur långt borta vi en är från varandra. Har det alltid varit så? Eller kom det med åren? Idag när jag tänker tillbaka så känner jag att jag har varit som en mamma för er fram till de senaste 10 åren. Det är nu…