Erfarenhet och känslor

Jag vaknade en dag med en olustkänsla i kroppen, jag tänkte på dig min fina vän. Vi var 16 år på den tiden. Vi hade hela livet framför oss trodde vi.  Du var så glad positiv, vänlig, klok och en riktig vän att ha nära sig. Du stålade som solen fast du hade det så tungt.

 Du hade det så jobbigt hemma.  Du fick inte göra någonting efter skoltiden, du skulle hem direkt. Du fick inte gå på skolutflykter, du fick inte lära dig simma. Lärarna sa det var eran kultur. Ingen förstod dig. Jag försökte stöta dig på bästa sätt. Men jag var ung och förstod inte själv hur allting låg till och hur allvarligt det var.

Jag ringde hem till dig och frågade efter dig i en veckas tid men de sa att du inte var hemma. Det var på den tiden då det inte fanns några mobiler. Din mamma sa att du fick inte umgås med mig och att jag fick sluta ringa och hon la på flera gånger när jag försökte få tag på dig.

Du berättade för mig att du skulle bli bortgift till någon släkting som var 48 år gammal, du sa till mig att du hellre skulle dö än att gifta dig med honom. Du var inte i skolan jag frågade fröken om Var du var och hur det var med dig. Hon sa att du var sjuk. Det trodde jag inte på. Du ska veta att jag försökte få tag på dig, jag ringde på eran dörr, men blev inte insläppt och när jag försökte ringa så lade på.

Jag kommer aldrig att glömma den morgonen. Det är någon som har hoppat från sjätte våningen, hon är död. Mitt hjärta hoppade till, mina tankar var i en annan värld. Min själ var utan för min kropp. Jag försökte tänka nej… nej det är inte du. Men det var du min fina fantastiska goda vänliga positiva vän.

Tankarna i mitt huvud snurrade. Sorgen maktlösheten tog över. Jag försökte att hjälpa dig men inte tillräckligt mycket för att göra skillnad. Jag grät och grät men vad hjälpte det? Du kom aldrig tillbaka. Jag fick inte vara med på din begravning och säga hejdå.

Idag tänker jag på dig med en stor sorg i hjärtat.  Du kommer att alltid finnas i mitt hjärta. Var det du som hoppade? Eller slängde de ut dig från balkongen för att du inte gjorde som de sa? Vad kunde jag ha gjort för dig där och då?

Idag har jag blivit klokare. Idag jobbar jag med hedersrelaterade frågor och hjälper barn som blir utsatta för hedersvåld och förtryck. Idag kan jag göra skillnad. Det var du som fick mig att tänka om, tänka rätt. Du fick betala ett högt pris. Du fick aldrig uppleva kärleken, du fick inte bli mamma, du fick inte se världen. Vi fick inte växa upp tillsammans och dela sorg, glädje, lycka, moderskap och allt annat vänner gör tillsammans.

Jag är så arg på alla som inte såg, som inte vågade se, som inte hade kunskapen om hedersvåld. Ilskan har gett mig energi för att göra skillnad och hjälpa andra som har det som du hade det. Hedersvåld finns fortfarande, flickors rättigheter kränks, begränsas och den fria viljan plockas bort från de.

Jag tänker på dig min vän varje gång jag träffar en flicka som är utsatt. Tanken på dig ger mig styrka att kämpa och vilja göra skillnad. Tack för att du har funnits i mitt liv. Lyckliga de som finns på andra sidan som fått dig. En stjärna som lyser med sin godhet.